DN:s geografikunskaper

En kommentar skulle vara överflödig.

Antimaster på Verket, Umeå

Blev refuserad för första gången idag. En recension jag skrivit för Tidningen Kulturen var för dåligt skriven helt enkelt. Råd jag fick inför framtiden var att skriva "mer abstrakt" samt att skriva "som om du älskar med en vacker kvinna".

Här är i alla fall min refuserade recension tillsammans med den lika refuserade tillhörande bilden:

Efter visumkrångel, flera inställda spelningar och en 30 timmar lång sträckkörning från Berlin till Umeå kunde det mexikanska neo-crustbandet Antimaster till slut sparka igång sin europaturné på Verket i stan. Genrens kännetecken är snabb, hård och mörkt melodisk hardcore med growlsång, nedstämda gitarrer och politiska texter. Banden brukar även oftast vara otroligt duktiga på att spela (troligtvis för att musiken är så snabb och teknisk att det bara skulle bli en gröt om medlemmarna inte behärskade sina instrument). Antimaster gör inget undantag för någon av dessa normer. Trots att varken förstärkare eller trumset är kopplade till något ytterligare ljudsystem låter det otroligt bra, och högt. Varenda ton verkar sitta där den ska och både sång och gitarrsolon - vilka har en tendens att dränkas - tränger fram klart och tydligt genom den massiva ljudväggen. Jag associerar genast deras musik med band som Tragedy och katalanska Leadershit, och ibland är det nästan lite för likt. Men så delar de också samma smala sub-genre där det inte finns särskilt mycket utrymme för banbrytande musikaliska manövrar. Att bandet av och till bromsar det hysteriskt snabba tempot och kör fyrtaktspartier som jag nästan vågar säga – svänger – känns fräscht och modigt. Sedan att rörelsemönstret på scen och det sporadiska mellansnacket inte är lika domedagsbetingat som musiken är också rätt originellt, och tillsammans med trummisens Simpsons-tshirt visar det att Antimaster inte bryr sig så mycket om sin image utan är här för att ha kul. ”Hello! We are from Mexico! Do you know where Mexico is?” ropar ena gitarristen och ler stort.
De runt fyrti i publiken, uppvärmda av lokala förbandet Painkiller, står sin vana trogen och nickar i takt eller hytter uppskattande med näven. Bandet verkar ha allas fullständiga uppmärksamhet. Efter att det sista ackordet klingat ut och applåderna tagit slut vill många skaka hand och förklara för de fem mexikanerna precis hur bra de var.

Ghost Mice till Umeå igen!

Tisdagen den 12:e juni kommer folkpunkbandet Ghost Mice, från USA, till Umeå igen. Förra gången dom var här spelade dom på Hamrinsberget inför hundratalet besökare. Denna gång är spelningen flyttad till Farmenkollektivet på Ön. Fördelen är att man kan gå in ifall det skulle regna. Precis som förra gången är inträdet frivilligt och det kommer säljas grillad veganmat. Även ett förband (kanske två) kommer att uppträda. Välkomna!

För er som missade spelningen på Hamrinsberget, kolla här: http://www.youtube.com/watch?v=yCXVl0bcfBA

Filmlistan 2006

Här kommer en lista över alla de filmer jag såg för första gången 2006. Överst är den jag tyckte var allra bäst, längst ner finner ni den sämsta filmen jag såg förra året.

1. Children of Men
2. Black Tar Heroin
3. Paradise Now
4. Citizen Kane
5. The Wind That Shakes The Barley
6. Match Point
7. Den onde, den gode och den fule
8. Syriana
9. United 93
10. 12 Angry Men
11. Magnolia
12. The Road To Guantanamo
13. Brokeback Mountain
14. V for Vendetta
15. The Proposition
16. Keane
17. Babel
18. Casino Royale
19. Grizzly Man
20. All The Presidents Men
21. The Matador
22. THX 1138
23. Capote
24. Walk The Line
25. A History Of Violence
26. Thumbsucker
27. Slaget om Algeriet
28. Death Of A President
29. A Night At The Opera
30. Perfume: the story of a murderer
31. Zozo
32. The Wedding
33. Comedians Of Comedy
34. Scoop
35. Hoodwinked
36. A Scanner Darkly
37. The Chumscrubber
38. March Of The Penguins
39. Kiss Kiss Bang Bang
40. The War Within
41. Hustle And Flow
42. Wassup Rockers
43. Clerks
44. Starfish Hotel
45. Mirrormask
46. Bloody Sunday
47. Memories Of Murder
48. The Interpreter
49. Memoirs of a Geisha
50. The Illusionist
51. Harsh Times
52. Munich
53. Tsotsi
54. Silent Hill
55. Wallace & Gromit Curse Of The Were-Rabbit
56. Renaissance
57. Ten Til Noon
58. Good Night And Good Luck
59. Requiem
60. Amistad
61. Thank You For Smoking
62. Loose Change
63. It's all gone Pete Tong
64. Slither
65. Wolf Creek
66. Murderball
67. The Three Burials Of Melquiades Estrada
68. Lucky Number Slevin
69. The New World
70. Twelve And Holding
71. End of the Century
72. Waiting
73. Joyeux Noël
74. You Can't Be Neutral on a Moving Train
75. Inside Man
76. Fackklubb 491
77. Find Me Guilty
78. The Pursuit Of Happyness
79. The Weatherman
80. Jesus Christ Superstar
81. Land Of The Blind
82. Garcon Stupide
83. Grbavica
84. Vital
85. Snakes On A Plane
86. Nana
87. Young Frankenstein
88. Brick
89. Inga Tårar
90. The Duelist
91. Ice Age: The Meltdown
92. Vampire Hunter D: Bloodlust
93. The Confederate States Of America
94. The Quiet Earth
95. Jarhead
96. Everything Is Illuminated
97. Final Destination 3
98. The Pit
99. The Hills Have Eyes
100. The Fog
101. Bloodrayne
102. Hostel
103. Pulse
104. World Trade Center
105. Running Scared
106. Container

2-3 filmer saknas. För 2005 års lista: klicka här.

"Stefan Spjut är slut" eller "Konsten att argblogga"

Seriöst, vad är dealen med dessa patologiskt pretentiösa kulturskribenter? Först han mytomanen, han som sågade boken som inte fanns för att han hatade författaren, och sedan försvarade sig med samma argument: "men jag ogillade ju henne så skarpt". Givetvis fick han sparken, och givetvis anställdes han direkt av Expressen. Deras redaktion är nog det enda stället på planeten där hans arrogans och American Psycho-inspirerade personlighet kommer uppmuntras och applåderas.

Efter denna fadäs borde jag inte bli förvånad när någon från SvD:s självutnämnda kulturelit gör bort sig lika fatalt. En tvåhundra år gammal ultrakonservativ vampyr vid namn "Stefan Spjut" ger sig på datorspel som om det handlade om solljus. Med sinnessjuka argument och bitsk, reaktionär idioti försöker han dödförklara hela den digitala världen.

Titeln på hans tirad är "Dataspelandet bildar framtida skräckvisioner". Redan där faller han baklänges över sig själv. Det heter datorspel, inte dataspel. Den debatten tog vi under tidigt nittiotal, kanske då Spjut fortfarande var förseglad i sin krypta. Möjligtvis är det dataspel - spel som handlar om datahantering - som är målet för spjuts paniska förskräckelse, men det känns alldeles för långsökt.

Hur som helst, språkliga misstag gör vi alla. Värre är den anti-logik som konsekvent genomströmmar Spjuts orerande. Han skriver:

Dataspelets mediala advokater påstår ofta att farhågorna för dataspelet är obefogade och hänvisar hånleende till liknande debatter om till exempel serietidningar, rockmusik och videovåld. Detta är emellertid inget argument, utan bara en lättsinnig attityd.

Retorikens regel framför andra är att man inte kan möta någons argument utan att ha några egna. Spjuts avsaknad av argument sticker i ögonen på samma sätt som hans språkliga handikapp. Istället för att skriva ord med betydelse komponerar han (skickligt, måste man medge) en ny form av superfloskler av sådan magnitud att de troligen är unika i vår tid. Exempel:

Som bekant är summan av lasterna konstant, men genom sin eskapistiska trollkraft och sitt höga underhållningsvärde förmår dataspelet att rubba på den konstanten, och det är det - inte våldsamheterna - som är oroande och kanske rentav alarmerande. Vi föder en förlorad generation av digitala atleter och fysiska krakar.

Ska man försöka utvinna något med egentlig mening ur detta är det att man inte utvecklas fysiskt av datorspel. Så långt är allt rätt och riktigt. Men då Spjut hyllar boken som kulturellt överlägsen spelet faller hans friskvårdsargument platt. Förresten, sen när var det datorspelens uppgift att träna ungdomens muskler?

Just den kulturella arrogansen är nog det allra vidrigaste hos Spjut. Han hävdar, på fullaste allvar, att det inte finns något positivt med datorspel. Att de inte kan ses som någonting annat än flyktig underhållning som underminerar den goda smaken i samhället. Smaka på följande stycke:

Dessvärre tycks det ofrånkomliga i dataspelets frammarsch vara det huvudsakliga skälet till att de flesta dagstidningar, som ännu ett steg i kultursidornas nivellering, numera bereder plats åt spelrecensioner eller vad det nu ska kallas. Det rör sig uteslutande om tafatta och i princip meningslösa notiser, som tjänar ett och endast ett syfte: att saluföra officinens ungdomliga karaktär.

Det blir så dumdrygt att det blir pinsamt. Viljan att köra träpålen genom Spjuts hjärta ersätts av avsmak och tragik. Varelsen har helt enkelt aldrig läst en spelrecension. Han har aldrig spelat ett datorspel. Så fort spelkulturen visat sig för honom har han vänt bort blicken. Det måste röra sig om en fobi. Sett i det ljuset blir hans reaktion förståelig. Och istället för att bli arg tycker man synd om honom. Att leva i en värld där spelkulturen utvecklas och frodas i en takt som litteraturen och filmen aldrig har kunnat drömma om måste vara oerhört svårt om man saknar möjlighet att delta.

Istället utnyttjar Spjut sin höga häst för att rida in LAN-lokalen, i spelaffären, i spelpressen och svinga sin lans. Han slåss mot väderkvarnar och lämnas utmattad och utblottad i SvD:s digitala upplaga. Och där, bland nätets ettor och nollor kommer den slutgiltiga förödmjukelsen. Spjut skriver:

Att dataspelande har positiva bieffekter är nys. Sedan Donkey Kongs dagar har det exempelvis påståtts att spelet övar upp reaktionsförmågan. Det är kanske tänkbart, men då vill jag veta i vilket verkligt, det vill säga icke-digitalt, sammanhang en människa i så fall har nytta av en sådan förbättring?

"verkligt, det vill säga icke-digitalt" - Spjut har missat att hans text, när den möter läsarens ögon, är helt och hållet digital. Oavsett om han suttit och komponerat sitt alster på en analog skrivmaskin är den nu transformerad till ack så overkliga ettor och nollor. Den är således inte på riktigt, den existerar inte i verkligheten. Alla hans ansträngningar var för ingenting. Dags för stackars Spjut att återvända till sin kista i kryptan och sova i ytterligare hundra år.

Ser fram emot Sverigedemokraterna i nästa valrörelse

De kommer slitas i stycken, de är helt enkelt för dumma i huvudet för att kunna föra sig i en offentlig debatt. De som är övertygade rasister eller nazister kommer skämmas för att rösta på dem. Ekot har intervjuat SD's partiordförande i Landskrona och guldklimparna duggar tätt. Till exempel:

Hur ser det verkligen ut då? Så här säger Thord Lindblom, ordförande i Landskrona, om kosovoalbaner, som han anser är särskilt brottsbenägna.

– Vi känner till deras kultur och vi känner till hur de har levt i många år. Och då tycker man att Sverige passar jättebra, för där kan man göra lite hur man vill utan att få straff, så är det ju. Vad jag känner till är det deras diktaturiska politik med militärtjänster som gör att de går till väga på detta vis, säger Thord Lindblom.

Eller:

Så här svarar han på frågan om vilken kultur som är värst som invandrare tar med sig.

– Det är ju den muslimska, som jag vill nämna. Jag har ju sett hur det har gått med den. Vikan inte låta Sverige försvinna i deras händer, tillslut sitter de ju
fullmäktige och i riksdagen och då är det vi som får rätta oss efter dem.

Såhär långt kan ovanstående citat lika gärna tillskrivas Folkpartiets Mauricio Rojas, men fortsättningen känns direkt hämtat från Mein Kampf:

Det är ju deras avsikter att ta över, det är det som är den stora risken och då förlorar vi i Sverige, säger Thord Lindblom.

1933 stod det med all säkerhet något i stil med "Det är ju deras avsikter att ta över, det är det som är den stora risken och då förlorar vi i Tyskland, säger Adolf Hitler."

Sverigedemokraternas andreman i Landskrona bär det tragikomiska namnet "Svenny" och säger såhär om kriminalitet:

– Det står ju dagligen i tidningar, och alla som rör sig i staden vet ju att det är invandrargäng som gör detta, säger Svenny Håkansson.

Slutklämmen i Ekots artikel är helt oslagbar:

En hjärtefråga för Sverigedemokraterna har varit kampen mot brott och kritik mot att invandrare lever på bidrag. Thord Lindblom är själv arbetslös, men det är inget han gärna pratar om.

Har du själv något jobb?
– Nej.

Sedan hur länge då?
– Tre år.

Har du själv begått något brott någon gång?
– Inget svar på frågan, på grund av att den biten ska vi inte diskutera för det är tio år sedan, säger Thord Lindbolm.

Jag tvivlar starkt på att SD kommer att kunna gömma undan all denna okunskap och idioti tills nästa val. Även om de får sina 45 miljoner i partibidrag och även fast de har fyra år på sig finns det nog ingen chans. Ointelligensen och dubbelmoralen genomsyrar både partiet och deras pinsama ursäkt till ideologi ("vi hatar alla som inte är blonda och kristna"), försvinner de ingredienserna finns det inget parti kvar. De kommer helt enkelt att slitas i stycken, det kommer vara för lätt gjort för att någon skulle kunna låta bli.

Amerikansk FN-ambassadör: Libaneser är inte lika mycket värda som Israeler

Läs här

Inget nytt kan man tycka, men ändå uppseendeväckande att han är så öppen med sina värderingar. Det Israeliska dödandet kallas "sad and highly unfortunate consequences of self-defense". Tror han ens på sig själv?

Är det bara rasister som läser Aftonbladet?

Forumet på aftonbladet.se brukar vara arenan för Sveriges mänskliga bottenskrap. Andelen rasistiska, inskränkta, aggressiva analfabeter som letar sig dit är överväldigande. Ena dagen ylar de om språktest de själv aldrig skulle vara i närheten av att klara, andra dagen förfasar de sig över att deras skattepengar går till att ta hem svenskar från Libanon när dessa svenskar inte är ariska.

I början skrattar man sig dubbelvikt, sedan scrollar man neråt och upptäcker hur utbredd idiotin är, hur många de är som lyckats hålla kvar huvudet i sanden ända upp i vuxen ålder. Tankarna börjar virvla i huvudet, har dessa människor rösträtt? Finns de i min närhet?! Plötsligt förstår man varför Folkpartiet är på frammarsch, hur Ny Demokrati kunde ta sig in i riskdagen, varför folk betalar för Aftonbladet och Expressen, varför någon tittar på Big Brother.

Aftonbladet.se's "Tyck Till" är en skrämmande exposition av Sveriges mest idiotförklarade bakåtsträvare.

Ett exempel är signaturen "johnny.h" som säger:

"det ser rätt skoj ut när dom säger på nyheterna att 'dessa busslaster Svenskar kommer nu evakueras...' och när man tittar i bussarna ser det mycket 'mörkt ut' ... åker man till krigshärjade länder där man kan bli sprängd i bitar av både missiler o bomber ska man fan inte stå o böla framför kameran sen o gnälla som en rastlös 3-åring för att dom inte kommer 'hem' är det börjar bli hett om öronen och smattra runt föttrena...Näpp ska dom kalla sig svenskar och är i sverige pga tidigare krig ska dom väl fan hållas här också och inte bara vara i sverige när det passar dom... ... jag är så trött på dessa nysvenskar som bara kostar pengar hela jävvla tiden..."

Ett annat är "Rickard_81" som säger:

"Åker man till Libanon överhuvudtaget måste man ju vara beredd på att man tar en risk, det är inte precis Kanarieöarna eller Hawaii - utan ett land som ligger i ett av världens i särklass värsta områden sett till politisk orolighet."

"Marion" säger.

"Hallå är det någon som har missat att det aktuella området är MYCKET oroligt. Varför anklaga UD för något som de resande borde ha räknat med i aktuellt område."

Signaturen "Potifar" påpekar:

"Vad är det för "svenskar" vi lägger ner miljoner på atträdda? Vilka svenskar turistar i Libanon? Är det inte sågott som samtliga libaneser detta handlar om?Låt gå för att vi är tvungna att undsätta svenska medborgaremen om man befinner sig i den här typ av världen tycker jagatt man får banne mig inse att man tar ganska stora risker."

Och så vidare. Skrattretande i början, skrämmande efter ett tag.

Israel är ett skämt

Kunde faktiskt inte låta bli att skratta högt när jag läste följande i Aftonbladet:

"Beskjutningen av skolan i Ashkelon fördömdes av premiärminister Olmert som ”en oöverträffad och allvarlig upptrappning” som kommer att få ”oöverträffade och långtgående konsekvenser”."

Bland Israels senaste krigsförbrytelser är bombningen av universitetet i Gaza City en av de mindre hemska, i alla fall jämfört med att de stoppar FN:s matleveranser och försöker svälta ihjäl 900.000 människor, förstör vatten- och elförsörjning för lika många och gör en hel generation barn psykiskt sjuka genom ljudbombsterror.

Hursomhelst, Israel bombade ett universitet. Gazas befolkning har varit med om värre, no big deal. Men när Hamas skjuter en hemmabyggd, primitiv raket på en stängd och tom skola i en närliggande Israelisk stad, då är det en "oöverträffad upptrappning" som ska få "oöverträffade konsevenser".

Det är så sjukt att man bara kan skratta, Israel är en parodi på sig själva. Vad har de tänkt att dessa "oöverträffade konsekvenser" ska vara? Ska de använda någon av sina hundratals atombomber och utrota Gazaborna (eller "Cancersvulsten" som de också kallas) en gång för alla?

Detta skulle även lämna en hel del israeler döda och strålskadade, men Israels ledare har ju uppenbarligen slutat tänka för länge sedan.

Israel bombar svenska generatorer - förstör vatten- och elförsörjning i Gaza

Så det är så här det går när motståndsgrupperna följer internationell rätt? Efter att Israel dödat 16 civila palestinier, bland annat en familj på utflykt och flera barn, förklarade Hamas att deras 18 månader långa, ensidigt initierade vapenvila var över. Alla förväntade sig säkert ytterligare en menlös och tragisk självmordsbombning riktad mot israeliska civila.

Tack och lov valde dock motståndsgrupperna att istället attackera ett militärt mål på ockuperat område (attacken skedde inom 1967-års gränser), något som är inom folkrättens ramar. Två israeliska militärer och två palestinier dödades i attacken. En israelisk soldat togs som gisslan.

För att soldaten ska frigivas har de palestinska väpnade grupperna krävt att Israel släpper alla de kvinnor och barn som de i sin tur håller fångna. Rimligt kan tyckas, och Israel har tidigare ofta gått med på liknande utbyten.

Hur bemöter då ockupationsmakten denna, under omständigheterna civiliserade, motaktion? Jo, de drar igång en enorm invasion av Gaza med över tusen marktrupper, pansarvagnar, bombplan, helikoptrar. De återockuperar den lilla, trångbodda landremsan och styckar upp den i ännu mindre bitar genom att bomba flera broar. De släpper även bomber på de svenskfinansierade generatorer som driver Gazas elnät, vilket i sin tur även stoppar stora delar av vattenförsörjningen. Sida säger:

Den akuta elbristen kommer sannolikt också att få allvarliga konsekvenser för hälsovård, avloppshantering, vattenförsörjning med mera. Den palestinska vattenmyndigheten förutser att dess möjligheter att förse befolkningen med vatten kommer att försvåras, då vattenförsörjningssystemet till stor del förutsätter eldriven pumpning.

Kollektiv bestraffning är olaglig. Krigföring avsedd att drabba oskyddad civilbefolkning är olaglig. Angrepp mot installationer som är ägnad åt civilbefolkningens uppehälle är olagliga. Att bekämpa en ockuperande militärmakt är lagligt.

De två svenska generatorer som Israel bombade är värda sammanlagt 14 miljoner kronor.

Trots detta fördömer Sveriges utrikesminister i första hand kidnappningen av denna enskilda soldat framför den ofattbara humanitära katastrof Israel orsakar för Gazas 1.4 miljoner invånare.

-Kidnappningar av detta slag kan aldrig accepteras, säger Eliasson ... Utrikesministern vill inte kommentera att Israel gått in i Gaza i sökandet efter soldaten. -Jag vet hur djupa känslorna i Israel är för kidnappningar av soldater, säger han.

När en nation med militärt våld stänger in så många människor på en så liten yta, nekar dom möjligheter att försörja sig och nu även nekar dom tillgång till el och vatten, är det otroligt svårt att inte dra paralleler till Warzawas ghetto anno 1941.